Archives for category: Uncategorized

… träffade vi i det lilla samhället Post i Texas. Efter en snabb lunch strosade vi ner längs Posts huvudgata för att insupa den lokala atmosfären. Posts huvudgata ser ut som huvudgator i Texashålor gör i stort; bail bonds-kontor varvas med barbershops, gamla, igenbommade biografer och “antiques-shops”. Det var i en sådan antikvitetsaffär vi alla var nära på att förgås i ett svart hål. Det svarta hålet tillhörde en trevlig texan vid namn Alton Frazier, och knäckte tydligen extra som karlns mun.

En efter en försvann vi in i butiken “Rockin K Outfitters” och alla fastnade vi i ägaren Altons storm av berättelser om Texas, amerikansk politik, indianer och allt däromkring. Altons sätt att prata gjorde det nästan omöjligt att avbryta. Hans historier gick alla in i varandra och han var så ivrig att dela med sig av sin visdom att man kunde tro att han aldrig träffat ett par fungerande öron förut. Efter nästan en timme lyckades vi med nöd och näppe slita oss från det svarta kakhålets gravitation och kunde, fullastade med Texashistoria och antika indianpilspetsar, ta oss till vår bil för att fortsätta vår färd mot Santa Fe.

Nära-döden-upplevelsen till trots var det ett fantastiskt möte med en riktig texan som nog kommer  leva kvar i våra minnen ett tag. Om inte annat kommer skavsåren i öronen påminna oss.

Tack, Alton!

Efter en horribel natts campande med vansinnig luftfuktighet, värme, insekter och, inte att förglömma, alligatorer, nådde vi äntligen Austin, denna intellektets oas i den hjärntorka som är Texas.

Invånarna i denna stad är genomsnittligt mycket yngre och ett antal storlekar mindre än vad vi sett i övriga Texas. De är faktiskt riktigt snygga och smärta.

Matt, en ung gammal kollega till Kim, som råkar bo i Austin, upplät generöst sin lägenhet åt sex slitna svenskar och visade oss runt i staden. En av höjdpunkterna var helt klart butiken ‘Whole Foods Market’ som har ekologisk och närodlad mat som koncept med mycket vegan- och vegetarianmat. En mycket god nyhet för Niklas, som annars kanske räknat med en mycket spartansk diet i USAs köttigaste stat.

I övrigt var Austinvistelsen en tid för återhämtning. Några snabba öl på Matts favoritpub The Ginger Man på lördagskvällen följdes av en tung natts sömn på ovan nämndas golv. Söndagen gick i färre knop än en indianlös kanot i motvind. Efter en Breakfast Taco på Whole Foods bar det av till Uncle Billy’s BBQ får att se finalen mellan Spanien och Holland. Efter filmstjärnan Iniestas, förvisso snygga, avgörande mål drog vi vidare till källvattenbadet Barton Springs för resas första simtur. Galet skönt och svalkande i den tropiska jävla hettan. Sent på kvällen lämnade vi till sist vår fantastiske värd Matt och startade resan mot Santa Fe med att i en liten håla vid namn Saratoga ta in på ett litet motel som kunde vara hämtad från vilken “cross country-film” som helst.

Om Santa Fe är hälften så intressant som vi fått höra kommer vi nog vara glada, men efter Austin är ribban lagd ganska högt.

Tack, Matt!

Atmosfären i Washington skiljer sig rejält från New York. Den här äkta storstadskänslan som på många sätt kännetecknade New York saknas helt. Det är turister överallt, både amerikanska och utländska. Alla dessa trevliga New York-bor som spontant gick fram till oss när vi stod och såg förvirrade ut i gathörn, tunnelbanan eller på någon restaurang har vi inte sett skymten av i Washington. Kim förklarade känslan väldigt bra när han sa att Washington är en stad som saknar själ.

Idag har vi tittat på paraden som ordnas här som en del i firandet av nationaldagen. Den bestod till hälften av “Marching Bands” från hela landet som spelade marschmusik och till andra hälften en väl varierad kompott av allt möjligt; Miss DC, någon lokal Mustang-klubb, vetaranbilar och sist men inte minst Hare Krishna med någon överpyntad vagn som drogs med handkraft av ett större antal flummigt klädda anhängare.

Det är dessutom en väldig aktivitet på diverse utryckningsfordon; polisbilar, brandbilar och ambulanser. Första natten vaknade flera av oss titt som tätt från ljudet av sirener.

Nedan följer resans första gruppbild. Tagen någon gång runt 10 på kvällen från vårt hostels terass.

The gang

Efter att ha hämtat ut hyrbilen klockan 10 kom vi fram till Washington vid 1630-tiden. Det skulle visa sig att det inte var helt lätt att hitta när vi väl kommit in i staden. Vi snurrade runt i en knapp timme för att hitta till vårt boende. Det tog först en halvtimme att komma fram till att vi bodde på I street, och inte 1st street. Det komplicerades sedan ytterligare av att I street i själva verket bestod av flera gator som inte hängde ihop. Väldigt snurrigt helt enkelt.

Det kom också som en chock, efter att ha varit i New York, att butiker och restauranger inte nödvändigtvis har öppet till sent. Vi fick gå drygt sex kvarter för att komma till en dygnet runt öppen “convenient store”.

Idag ska vi ut och titta på alla vita byggnader och även gå till Air and Space Museum. På kvällen blir det klubb, Kim har ordnat så vi står på gästlistan, helt strålande.

Hela gårdagen ägnade vi åt att upptäcka Manhattan till fots. Vi zick-zackade oss ner från södra delen av Central Park till Manhattans sydspets och sedan tillbaka. Går man rakaste vägen är det strax under 17 kilometer. Så det är ingen överdriven gissning att vi förmodligen avverkade två mil. Det är väl en del trötta fötter och ben idag, så det kanske blivit dags att utforska tunnelbanan nu, vi får se 😉

Det togs en hel del bilder som kommer upp senare efter sedvanlig gallring. Men ett smakprov kan vi bjuda på.

DSC_0114

Grand Central Terminal.

DSC_0061

Spotted this guy close to Times Square, some random bystander claimed that he is big on Facebook.